Jag brukar kalla det lekfullt ”Ösels Toskana” – inte för att naturen skulle påminna alls om Toskana, utan för att invånarna på Muhu anser sig själva vara lite för mer än på den större ön. På samma sätt som florentinarna & co anser sig vara lite finare än de övriga italienarna. Fakta eller fiktion – vem vet. Men jag tycker att Muhu är ett litet paradis och människorna här är lika gästvänliga som alla öbor här.

Ön är inte stor och cykel är det bästa sättet att bekanta sig med trakten. På nära håll ser man bäst.

Det fina med Muhu är den oförstörda naturen. Blommande naturängar med bland annat 23 olika orkide-arter. Omfattande enskogar, kalkstensklippor och grottor som kan erbjuda upplevelser som annorstädes tycks ha försvunnit.

Muhus flora och fauna är enastående - vildsvin, rävar, hjortar, kronhjortar, älgar, skogsgetter. Svanar finns det i hundratals och en och annan havsörn. Ugglor, hackspettar och svalor är också bofasta här.

Och som ett kuriosum så finns det nu också en farm som har strutsar och känguruer.

Katarina kyrkan i Liiva by är en av Estlands äldsta kyrkor - byggd på 1200 talet. Museibyn Koguva är ett välbevarat bysamhälle – ett sevärt exempel på hur fiskebyarna såg ut i början av 1800-talet. Även den s.k. jordborborgarna, som anses vara medeltida är värda ett besök.

Vädret är oftast fint – med mindre nederbörd än på själva Ösel – därav namnet på färjhamnen – ”Kuivastu”. Vilket betyder ungefär ”det torra stället”!